kvart-i-två-ångest

idag, ute på stan såg jag en vit bullterrievalp med svarta öron som var sådär valpigt vikta. den satt bunden vid en trappa på götgatan tillsammans med en större bulle, som var lite vit men mest mörkbrun, nästan svart. jag smälte som snö.

senare träffade jag henrik och drack öl med honom på ett mysigt ställe med sittbuffar och låga bord. när vi stod utanför och rökte kom det en berusad äldre man som ville prata om en sopsug. 'vad fräckt', sa henrik. 'fräckt?' sa mannen, och fortsatte; 'vad snygg du är, jag är inte homo, men... en sopsug alltså!'

nu är jag hemma i en nedsläckt lägenhet tillsammans med en sen några timmar tillbaka sovande pojkvän. jag har pratat med min pappa på facebook och insett att jag saknar honom insanely mycket. vi har sagt godnatt för ett tag sen, och nu har jag fått för mig att han kommer att dö innan jag hinner träffa honom igen. utan någon särskild anledning. jag kan inte sova och inte ringa min pappa, eftersom han ska upp tidigt imorgon, och dessutom kommer han bara tro att jag är full om jag ringer tjugo i två en lördagsnatt. istället lyssnar jag om och om igen på låten vi brukade lyssna på när vi åkte och fiskade när jag var liten, bara jag och pappa. leonard cohens hallelujah.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0