hade tänkt skriva ett litet lovtal till min farmors ära, då hon fyller 93 idag. trodde jag. inser att hennes födelsedag har gått över i nytt dygn för två och en halv timme sedan. tji fick jag. hon är den enda människa som jag någonsin sjungit 'jag må hon leva för'. (jag tycker att det är vansinnigt genant när andra hör mig sjunga.) hon är i 93 år, en tvärhand hög, kristallklar i huvudet, brutalt ärlig och med en tunga vass som få. jag älskar henne. ja må hon leva i minst hundra år till.