julafton har varit fint, om än lite overkligt. fina julklappar god mat, långa promenader i snötäckt skog med familjen och allt vad man kan förvänta sig.

plus gnagande ångest.
HERREJÄVLAR vad jag vägrar se framåt. till våren har jag varken kurser eller jobb. bara formuleringarna på platsbanken ger mig prestantionsångest. (och man får väl säga att det överlag inte ens är välformulerat). men förväntningarna! för att bli flottvändare på mickey d eller lokalvårdare i huddinge krävs det att man är en jävla supermänniska. passar på att ta lite vik på gamla hemtjänsten norra nu när jag är nere i småland, MEN SEN DÅ? får jag inte tummen ur och skaffar mig ett jobb är det ju helt jävla ohållbart att jag åker hem till sthlm i mitten av januari. och det, gott folk, ger mig ångest. big time jävla ångest.

och sen då? jag vill in på en skola ingen dödlig någonsin blir antagen till, så man får väl förmoda att jag lägger alldeles för mycket tid på att försöka och hoppas. (med start i höst, bara intag på hösten.)