när jag var liten kallades jag lisa lo. jag var lite för allvarlig och hade alldeles för smala ben. vi hade inga grannar förutom ett äldre pensionerat par som ägnade helhjärtat åt sin trädgård. allra bäst tyckte jag om att rita, läsa och att vara med pappa i skogen. fast det gör jag väl i och för sig fortfarande.

jag tycker att det är ganska hemskt att man slutar vara liten.