jag hatar första inlägget. det antas väl slå an tonen, vara intressant och lova lite lagom. fuck that. jag orkar inte. (kan inte? vet inte?) och UH så bitter jag låter nu.  ni ser, nu blir det bara fel. egentligen är jag mest glad, men har redan framställt mig som en obotlig pessimist och cyniker. jag ger upp. skriver igen när jag kan uttrycka mig så att man förstår vad jag menar.

jag kan däremot lova att det inte kommer att förekomma suddiga mobilbilder, små hundar i kläder, särskrivningar eller lovord om tokio hotel.

något jag nästan lika säkert kan utlova är alldeles för mycket skitsnack och oväsentliga foton, det mest på gränsen till pretantiöst och med 'jag-är-bättre-än-er-alla-vibbar'. fast på ett försynt sätt. och med en gnutta självdistans. hoppas jag.